Alla vi bloggare....
drabbas ibland av blogg torka & det har nu hänt mig....
har inte haft den rätta energin pga div. olika anledningar.
Anledning nr 1:
Min f*ing jävla laptop helvetes skit laptop har slutat fungera.
Det är nog tyvärr så att hela hårddisken har pajat osv. Ska försöka ta mig till affären där den är köpt för att få hjälp.
Det är bara att hålla alla tummarna för att detta funkar för jag orkar fan inte sitta still som ett mähä farmför tjockdatorn i tråkhallen på en hård stol.
Jag köpte ju laptopen av flera olika anledningar och ett av dom var att kunna röra sig fritt med sin dator. Sufra i soffan, sängen eller vart fan jag vill men näää då...i ett halvår har jag fått använda den bara så lägger den bara tok av helt plötsligt en kväll.
Sedan dess har jag försökt med div åtgärder men inget funkar.
Well well....that´s the shit!!!
SKIT DATORER!!!
ETT NÖDVÄNDIGT ONT, tyvärr!!!
Anledning nr 2:
Är att hela förra veckan fram till idag har gått åt till oro, glädje, tårar, magont och återigen oro
över att ha en son som nu tar steget ut i stora världen och typ "flyttar" hemifrån ända ner till Spanien/Barcelona.
Ja men ni hör ju....till SPANIEN...hur fan långt är det inte dit om det skulle råka hända honom något?!!!
Självklart självklart självklart är jag glad för hans skull att han fått jobb där och att han gör något åt sitt liv och framför allt kommer bort från denna tråkiga håla som vi bor i.
Jag vet så väl att han behöver det här, vi kanske behöver det lika mkt båda två. Fast jag ser inte det just nu, jag vill liksom att han skall komma hem.
Ingenting kommer bli som det en gång har varit i våra liv efter det här...ingenting!
Det är liksom nu det sker, nu får han smak på livet och att inte bo hemma.
Det är oxå nu som han kommer att inse oxå hur jävla bra han har haft det här hemma osv.
Jag vet oxå att detta ÄR LÄRORIKT!
Klart han kommer komma hem igen, han har ju alla sina saker kvar här o så men nästa gång han nu kommer så bli det ju bara en mellanlandning inför nästa flytt.
Den flytten får vi dock hoppas på ligger på närmare håll än Barcelona. :)
(fast jag kommer aldrig komma och vika, stryka o tvätta din kläder...kanske någon gån på si höjd laga ngra matlådor el så till dig....kanske!)
Jag vinkade av min son igår morse ute på Skavsta och shit det var hårt, mer än så orkar jag inte skriva om det för då börjar jag böla igen.
Hela dagen igår var sååå jobbig, ingen A som skulle komma hem och sätta nyckeln i dörren och skriva -nu e jag hemma. Ingen som skulle säg -va blir de till mat. Ingen A att säga go natt till, ingen A att äta middag med, ingen A att tjafsa med (saknar tom det)
Idag måndag har inte saknaden/tomheten heller försvunnit, klara knappt av att titta el gå in i hans rum.
Vi behöver klippa vår navelstäng bägge två det är jag helt på det klara med men att det skulle vara så
här jävla smärtsamt hade jag ingen som helst aning om, inte heller att det skulle vara så här svårt.
Inget blir som man tänkt sig den dagen man får barn!
:)
Men tack och lov att jag fick möjligheten att ha fått just honom som min son.
Jag älskar dig A av hela mitt hjärta & du är alltid välkomen hem!!
LOVE
M
Kommentarer
Postat av: Annika
ååh stackare...sånt måste var ajobbigt! jag har ju inte barn själv så för mig är det svårt att helt sätta mig in i det men jag skickar en stooor kram!
Postat av: Ka
Åh vad galet jobbigt. Jag har ju min 30 mil ifrån :).
Men det känns sjukt långt iaf. inte som att titta förbi på middag bara:(.
Ang datorer ja,det är ett skit när de inte funkar,kostar skjortan o laga. Hoppas du får ordning på den :P
Kram o love. Har du hört av sonens resa ner nu då?
Trackback
drabbas ibland av blogg torka & det har nu hänt mig....
har inte haft den rätta energin pga div. olika anledningar.
Anledning nr 1:
Min f*ing jävla laptop helvetes skit laptop har slutat fungera.
Det är nog tyvärr så att hela hårddisken har pajat osv. Ska försöka ta mig till affären där den är köpt för att få hjälp.
Det är bara att hålla alla tummarna för att detta funkar för jag orkar fan inte sitta still som ett mähä farmför tjockdatorn i tråkhallen på en hård stol.
Jag köpte ju laptopen av flera olika anledningar och ett av dom var att kunna röra sig fritt med sin dator. Sufra i soffan, sängen eller vart fan jag vill men näää då...i ett halvår har jag fått använda den bara så lägger den bara tok av helt plötsligt en kväll.
Sedan dess har jag försökt med div åtgärder men inget funkar.
Well well....that´s the shit!!!
SKIT DATORER!!!
ETT NÖDVÄNDIGT ONT, tyvärr!!!
Anledning nr 2:
Är att hela förra veckan fram till idag har gått åt till oro, glädje, tårar, magont och återigen oro
över att ha en son som nu tar steget ut i stora världen och typ "flyttar" hemifrån ända ner till Spanien/Barcelona.
Ja men ni hör ju....till SPANIEN...hur fan långt är det inte dit om det skulle råka hända honom något?!!!
Självklart självklart självklart är jag glad för hans skull att han fått jobb där och att han gör något åt sitt liv och framför allt kommer bort från denna tråkiga håla som vi bor i.
Jag vet så väl att han behöver det här, vi kanske behöver det lika mkt båda två. Fast jag ser inte det just nu, jag vill liksom att han skall komma hem.
Ingenting kommer bli som det en gång har varit i våra liv efter det här...ingenting!
Det är liksom nu det sker, nu får han smak på livet och att inte bo hemma.
Det är oxå nu som han kommer att inse oxå hur jävla bra han har haft det här hemma osv.
Jag vet oxå att detta ÄR LÄRORIKT!
Klart han kommer komma hem igen, han har ju alla sina saker kvar här o så men nästa gång han nu kommer så bli det ju bara en mellanlandning inför nästa flytt.
Den flytten får vi dock hoppas på ligger på närmare håll än Barcelona. :)
(fast jag kommer aldrig komma och vika, stryka o tvätta din kläder...kanske någon gån på si höjd laga ngra matlådor el så till dig....kanske!)
Jag vinkade av min son igår morse ute på Skavsta och shit det var hårt, mer än så orkar jag inte skriva om det för då börjar jag böla igen.
Hela dagen igår var sååå jobbig, ingen A som skulle komma hem och sätta nyckeln i dörren och skriva -nu e jag hemma. Ingen som skulle säg -va blir de till mat. Ingen A att säga go natt till, ingen A att äta middag med, ingen A att tjafsa med (saknar tom det)
Idag måndag har inte saknaden/tomheten heller försvunnit, klara knappt av att titta el gå in i hans rum.
Vi behöver klippa vår navelstäng bägge två det är jag helt på det klara med men att det skulle vara så
här jävla smärtsamt hade jag ingen som helst aning om, inte heller att det skulle vara så här svårt.
Inget blir som man tänkt sig den dagen man får barn!
:)
Men tack och lov att jag fick möjligheten att ha fått just honom som min son.
Jag älskar dig A av hela mitt hjärta & du är alltid välkomen hem!!
LOVE
M 
Men det känns sjukt långt iaf. inte som att titta förbi på middag bara:(.
Ang datorer ja,det är ett skit när de inte funkar,kostar skjortan o laga. Hoppas du får ordning på den :P
Kram o love. Har du hört av sonens resa ner nu då?
