Shit happens!


Sent ska han vakna! :)

Har ju inte haft sådan stor blogg lust den senaste tiden av förståliga skäl men jag måste bara skriva om detta:

Det är nu en vecka sedan snart som vår kära mofa di (smeknamnet på min pappa o sonens morfar) :) inför skaffade sig en mobil telefon. Hurra för far!! :)

Se så glad han är över den införskaffade mobilen.



Me and my mobile! :)

De roliga sms jag har fått av honom så här i början innan han lärt sig mobilen har gett mig många goda skratt kan jag tala om. Han har dessutom sina egna små förkortningar som bara han själv kan tolka... ja ibland kan jag tolka någon enstaka även jag. :)))

Det är min far och Arne Hegerfors. :)

Min far har oxå besegrat ett hinder.

Love
M

♥ Den sista färden! ♥

Mia i sin urna på väg.. den sista färden!

Det har varit tunga veckor, blogglusten har inte funnits där över huvudtaget. Det är nu 5 v sedan vår hund Mia blev sjuk. (eller ja...då det iallfall visade sig)
Det är oxå nu 3 v sedan som hon fick somna in och bli en änglahund.
Först idag har jag kunnat hämta hennes aska i urnan, vi åkte ner till vetrinären där vi avlivade henne och den vetrinär som följt Mia i alla dessa år jag haft henne. En underbar vetrinär. TACK C & R på Östra Djurkliniken-Nyköping för ert underbara bemötande, för ert tålamod och er kärlek till Mia och mig.
Ni hade gjort det så lugnt fint och mysigt i det rum där jag fick sitta och hålla i Mia då hon skulle somna in.

Ni är helt helt jävla underbara människor!!! ♥ 

TACK av hela mitt ♥ !!!!

Så idag var vi där, jag och sonen A. Det var fruktansvärt att kliva in, det flaschar minnesbilder förbi och jag får svårt att andas. Gråter som ett litet barn. Kändes så oerhört konstigt och makabert på ett sätt som inte går att beskriva mera. Vi satt och prata lite grann och C tröstade, sen var det dags. Dags att ta emot urnan.

Kändes jätte konstigt att ta i urnan och att där i ligger vår Mia.
Den hund som jag/vi vill ha kvar i våra liv ska jag nu ta hem i en träurna. Sååå jävla bisarrt!! USCH!!
Tårarna forsade kan jag tala om och jag släppte inte urnan förens jag kom hem i lägenheten. Har krampaktigt hållt i "henne" hela vägen hem. Hon fick stå i fönstret en liten stund på tåget. Hon älskade ju att åka tåg den här hunden. Hon var alltid som i ett slags konstigt lungt lyckotrans så fort vi åkte tåg. Detta fick bli hennes sista färd.

Nu står hon här i urnan vid hennes minnes plats. För mig är det här jätte viktigt att få ha henne här hemma. En plats för mig att ha för och till henne. Även en plats där jag kan prata med henne och göra detta på mitt sätt.

Förutom att säga adjö till min mormor för 1 år sedan som stod mig mycket nära så är det här den 2:a grejjen i mitt liv som har varit det värsta och svåraste jag varit med om. Det kommer ta en lång tid för mig att komma över detta och tiden sägs ju att det ska läka alla sår men såren kommer aldrig att läka för mig däremot så gör tiden att det sårigaste blir lite lindrigare.

Vi hade en fin liten cermoni idag jag och sonen för vår Mia, vi gick runt Nyköpings å promenad där vi alltid promenerade minst 2 ggr per dag under de år vi fick. Vi spred lite av hennes aska runt där hon gillade att vara och nosa runt denna promenad. Det kändes enormt viktigt att vi fick göra detta för henne, oxå ett avslut för oss och det var ju ändå i Nyköping som hon bodde med oss i det stora hela. Det är ju därifrån vi alla 3 i vår lilla familj har våra fina minnen m.m ifrån. Sedan avslutade vi med att gå in och tända ett ljus för Mia och ett för vår mormor/gammelmormor i kyrkan.  

Efter denna cermoni så tog jag tåget hem....tillsammans med Mia.

Jag vill så gärna kunna trolla! Trolla tillbaka vår Mia in i vårt liv!!!



Love
M :(


Saknad!

Det känns hårt... hårt som fan!

Det kommer tårar, tårar som fan inte vill sluta rinna. Det gör ont!!!!
Jag saknar dig din goa lilla limpa!!!!!

Känns så jävla overkligt alltihopa.... är totalt jävla halv utan dig!

Im so lost whitout you!!!

FINNS TEXT IN DEN HÄR LÅTEN SOM JAG DIREKT REFERERAR TILL MIN SAKNAD O KÄRLEK TILL MIA.

Lyssna p texten så förstår ni nog.

LOVE
M :(