Nu har det gått snart 5 dagar sedan jag fick the magic envelope och operationen och mitt nya liv börjar snart.  

Det är många känslor & tankar.

När jag idag cyklade förbi H&M ´s skyltfönster så var hela fönstret fullt av ûber snygga kläder.
 
Där hängde inte ett enda fullt plagg och min första tanke var att fan om några månader kanske rent av veckor efter min opeation (jag vet ju inte hur fort kilona kommer rasa av just mig) så kommer jag kunna glädjas åt att gå och titta på kläder i butiker och känna att det är något jag tycker är kul för en gångs skull.

Att kunna köpa kläder i normal storlek, kommer nog tom gråta av självaste känslan första gången jag gör det.

Inte behöva gå omkring på special avdelningarna för tjockisarnas kläder eller leta stora storlekar som ev. kan passa på de andra avdelningarna. Jag kommer tom kunna fixa att gå in ett provrum.

 Jag behöver inte längre leta i klädkatalogerna som kommer i brevlådan el finns på nätet och behöva leta efter storklekar som passar mig.

Jag behöver inte sitta och irritera ihjäl mig på att modet som finns för oss tjockisar inte alls är snyggt designat.
 
Har alltid tyckt att designen på tjockis kläderna sticker ut en hel del och som uppgjort liksom från början av att de ska se speciella ut.
Vi har liksom inget behov av att sticka ut mera än vad vi redan gör.
Alltså kläderna är helt enkelt konstiga, enligt mitt tycke iallafall. ´

 Behöver verkligen inte känna mig deprimerad av detta längre, behöver inte känna mig utittad eller känna mig som om jag är mindre värd bara för att jag väger det jag gör.

Jag slipper få konstiga blickar och annorlunda behandling av folk tex i affärer, vårdcentralen, samhället etc. 
(Detta skall jag vid ett annat tillfälle göra ett blogg i
nlägg om för det är värt att ta upp och debatteras om anser jag)

För skillnad i sammhället är det på tjocka vs.smala det kan ingen någonsin säga något om till mig!!!

Så är det och tyvärr så tror jag det alltid kommer vara så, vilket gör mig vansinnigt förbannad.
Det tycks och tänks alldeles för mkt om saker och ting här i Sverige, nu pratar jag inte bara om tjockisar/smalisar utan det finns även så mkt annat som folk har åsikter och och lägger sig i. 

Klart man får ha åsikter och olikheter kommer det oxå alltid att finnas men någon jävla måtta får det allt lov att finnas.
Dessutom skulle det behövas mera humanitet & empati i samhället!!! 

*

Jag har ALDRIG accepterat min vikt, jag har alltid kännt mig annorlunda tack vare den.

Jag har alltid velat gå ner i vikt, bli smal, få känna mig kvinnlig och sexig.
Viljan har jag faktiskt haft där många ggr.

*
 
Som litet barn var jag inte smal men jag var inte tjock heller men började vid ca 6-7 års ålder bli knubbig.
Detta genom att jag dels av gener på min mors sida och även för att både min mor och mormor lagade GOD mat åt mig. De tillhörde de personerna som njöt av livet med god mat osv, inget ont i detta men så var det liksom då.

Min mormor var hemma fru och passade mig om dagarna då min mor jobbade, gick inte på dagis och när jag börjde i förskolan/skolan så gick jag heller inte på fritids utan var hos min mormor och morfar.
Var ett sånt där bortskämt barn som alltid fick vad jag ville ha och det jag pekade på. :)
De ville ju bara väl.

Däremot i tonåren så var jag smal men då jag väntade min son vid 18 års ålder så la jag på mig 30 kilo!
Dessa kilon plus de släkt gener med övervikt som finns i vår släkt har varit jätte svåra att få bort.
Det finns ju även andra orsaker av att jag har gått upp och ner i vikt och att jag har misslyckats. Jag har tidigare käkat mediciner som jag gått upp mycket i vikt av jag plus att jag har dövat ångest med godis/mat.

Gudarna skall veta att jag har försökt som en tok att få bort dom mina extra kilon!
 
Jag har sedan dess alltid bantat och bantat, visst .... jag har lyckats gå ner upp till 15 kilo med diverse dieter/tabletter/träning men efter en tid gått upp dom igen. 
Jojo bantning all my life!
Uäääk!
 
Jag har verkligen prövat allt, jag går ner max 15 kilo och sedan står still där, inget jävla skit händer mera.
Tillslut tröttnar jag och går upp igen.  
Och visst....det finns dom som tycker att man får skylla sig själv och man har eget ansvar ang detta osv och klart som fan att jag har det. Håller med er som fan, klart det är mitt eget ansvar att få ett långt och hälsosamt liv plus att banta bort min övervikt.
Det kommer jag aldrig någonsin förneka.

Jag har helt enkelt misslyckats med att ta mitt eget ansvar full ut ang detta. ÄVEN SOLEN HAR FLÄCKAR!!!!

Så när jag nu hade chansen att en gång för alla göra något åt denna jävla övervikt genom en GBP operation
ja då var valet lätt för mig.

Självklart tog jag chansen!

Framför allt för min egen skull för jag viker mig aldrig mera nedåt igen, aldrig mera!!

Jag gör det oxå för min son/familjs skull och för framtida barnbarn, jag vill ju vara med i livet så långt jag kan och det har jag väl ändå rätt till även om jag valt att vara en tjockis, eller?!


Så till dig som tycker det är här ett kvick fix och till dig som tycker det är för djävligt att jag belastar dina skatte pengar till en sådan här opeation -

 SCREW YOU AND FUCK OFF!!


*

//


Malin - free like a bird