Min operationdag!
Nu ska ni få följa med mig på min sista veckas resa så håll i hatten.
Och för er som orkar läsa.... EN STOR ELOGE TILL ER.
:))
För 1 v. sedan så låg jag här i sängen och var helt dö nervös kan jag tala om.
Jag var så spänd inför vad som komma skulle.
Så kom då Måndagen, hade inte sovit jätte många timmar på natten men det hade jag heller inte förväntat mig att göra. Jag steg upp kl 06.30, duschade eller rättare sagt skrubbade mig ren med Desculan för gång nr 2.
Satt på mig rena kläder, tankarna bara snurrade runt i skallen på mig och hjärnan gick på högvarv.
Skulle jag få panik på opbordet och dra, skulle jag få någon annan form av panik och dra mig ur det hela. Tänk om de inte kommer kunna göra titthål utan få öppna mig, tänk om läkaren är sjuk som skall göra ingreppet. Tänk om jag aldrig får träffa mina nära o kära igen.
Tänk om de inte kan göra operationen på mig av ngn anledning.
Tänk om, tänk si och så.
Väckte Mr T, packde iordning det sista och iväg med Mia till min hunds plastmatte G.
Gosade och sa hej då till Mia med tårar i ögonen.
Mr T och jag styrde bilen mot Nyköpings Lasarett, parkerade och nu är jag så äckligt nervös så jag nästan spyr kan jag tala om.
Upp till avd 10, blev placerad i dagrummet.
Kunde inte sitta stil i stolen, vankade fram och tillbaka orolig.
Så hörde jag mitt namn bli uppropat och när jag vänder mig om så står Doktor Per där.
OJ shit vad är det frågon om nu svischar bara förbi i hjärnan på mig, varför ska ja träffa honom.
Hade ingen aning om varför jag skulle träffa honom för det visste jag inte om.
Men men....vi går in ett rum och sätter oss ner och han ser i mitt ansikte att jag är dö nervös och frågar mig hur det är.
Svarar att jag är mycket mycket tagen av stundens allvar.
Han frågar om jag har några frågor, drar mina frågor och sedan ber han mig dra upp tröjan för han skall rita med sin tuschpenna märkena på min mage där de ska gå in.
Han berättar oxå att eftersom jag tidigare har gått igenom 3 titthållsoperationer förut och de 2 sista var av det gynokologiska hållet så kunde det ev bli svårt med titthål på denna operation och förklarade varför. Han ville jag skulle bli informerad om varför det ev inte skulle gå med titthål.
Sedan fick jag återigen gå ut i väntrummet och invänta med att få mitt namn uppropat igen.
Tankarna snurrade runt efter mitt o Dr Per´s möte, nu mera än någonsin.
Så kom det 2 sköterskor och visade mig in i rum 37, ett enkel rum. HURRA
kände jag här men blev snabbt nedtagen på jorden igen utav en av sköterskorna som sa att detta rum kommer du inte komma tillbaka till och det är INTE alls säkert jag skulle få ett ensamt rum.
De gav mig kläderna jag skulle sätta på mig och en mugg m vatten + 2 tabletter med antibiotika 
Och så här glad blev jag av att få mitt tillhör Nyklasarett bandet.
NO RETURN!!
Kl är nu ca 8.15 och ny väntan igen.
Får inte av mig mina kläder utan bara går fram o tillbaka runt om i rummet, öppnar dörren då jag tycker det känns så jävla instängt. Känner verkligen paniken komma.
Börjar blogga i min anteckningsbok som jag har tagit med mig då inte datorn var med mig.
och skickar iväg Mr T för att han skall få i sig lite energi/frukost, han är tillbaka efter ca 30 min.
Och han luktar så gott om munnen/läpparna... KAFFE!!! :)
Tillslut så är jag så orolig o panikslagen så jag ber om lugnande.
Byter tillslut om och får i mig lite härlig Stessolid.
Den verkar skönt efter en stund, blir slö och trött.
Pratar lite om allt och inget med Mr T som är uttråkad i stolen bredvid och läser tidningen.
Vi båda är väl inga personer direkt utrustade med tålamod och blir lätt rastlösa.
För mig var det ju ändå ganska så lugnt då jag fått mitt stesso uppkört i rumpe stumpen. :)
Så kom en sköterska in och frågade mig hur jag mådde o jag sa det att jag ville ha mera Stesso.
Men hon tyckte den hade verkat så bra så hon ville avakta lite.
INTE ALLS min åsikt kan jag tala om, jag hade helst velat ha en spruta från första början när jag kom upp genon dörrarna på avd 10 som hade gjort mig dekkad direkt. MKT smidigare anser jag. :)
Kl 11.30 så kommer sköterskan in och säger att ja nu Malin, nu är de dags att köras ner till operationen och de förberedelserna som skulle göras.
Mera stesso till Malin säger jag. :)
Körs ner och Mr T är med mig.
Blir mottagen av en jätte rar narkossköterska som skall sätta in kanylen el va det nu heter i handen på mig. Tyvärr så är jag så extremt svårstucken så det var ett helvete att få kanylen i handen att bli rätt och det gjorde ONT!!!
Det är alltid likadant när prover o sånt där ska tas på mig.
Sedan så kommer en man in och presenterar sig, det var en annan narkossköterska som skulle vara med mig på operationen. Han vill jag skall gå och kissa och ta på mig en liten söt tena blöja.
Blöja skriker jag, bläää. Men jag gör som han säger. :)
Säger hej då till Mr T och följer med narkossk. Får gå in med honom till självaste operationssalen.
Han pratar med mig om lugnorna, andningen och en masssa annat som jag idag tyvärr har glömt bort. Allt var så mkt att ta in just då och lite lullig av stesson var jag.
När dörrarna öppnas så är det där liten andra människor och jag ser bordet jag skall ligga på, den stora operations lampan, instrument o apparater.
FITTIRAKARN vilken tur att lugnande medel finns kan jag säga.
Blev presenterad för en jätte rar operationssköterska som pysslade om mig med både det ena o det andra, sedan var det dags att lägga sig ner på operationsbordet.
Där påbörjade min och narkossköterskan´s andnings övningar i den där grejjen du har över näsan.
Vi tog det i 3 steg.
De har en hög säkerhet av allt kände jag och jag kände mig mycket mycket trygg!!!
Han berättade att jag hade jätte fina lungvärden och allt såg jätte bra ut överallt, och tillslut så sa han att
-NU MALIN nu ska du tänka på något skönt, trevlig och roligt så ska vi börja ge dig det du skall sova skönt på.
Kommer ihåg att jag sista gången tittade på kl så var den runt 12.30 och jag tänker att det är NU DET HÄNDER....SHIT....jag tänker oxå på mig själv i en massa fina klänningar och spegelbilden av mig själv som smal. Jag hann även med att tänka på att jag skall minsann någon gång bära en bröllopsklänning.
SEDAN POFF OVER AND OUT......
*
OPERATION OPERATION OPERATION
*
När jag nästa gång kommer ihåg någonting är när det är ngn som säger att
-MALIN, NU ÄR DET KLART NU SKA DU FLYTTA DIG TILL DIN SÄNG.
Mera än så här kommer jag inte ihåg men tydligen så klarade jag av detta.
Sedan rullade de in mig på IVA/uppvaket och det enda jag kan komma ihåg den första tiden är att jag bara var KISSNÖDIG. Herregud så som jag har kissat kan jag tala om. Jag sov och kissade och något som var mkt mkt mkt positivt var att jag var uppe på benen jävligt tidigt efter operationen fast jag var groggy.
De rullade min säng nära toalettdörren och därifrån fick jag gå in med en sådan där gå rullator man stödjer sig emot ni vet. Sedan satt jag och kissade ett tag o sedan dags ner i sängen igen, fram o tillbaka så här MINST 1 gång i timmen. Ja det är helt sant det här, fy fan va jag kissade.
Efter några timmar så kunde jag gå från min säng med min gårullator helt själv till toan, fortsatt 1 gång i tmmen. Jag gjorde 3 kissningar i 1 besök varje gång. :) Som ett kinder ägg...3 önskningar i 1.
Så här glad var jag över min operation och på uppvaket, på väg från toan till sängen
Jag kan tala om för er att sköterskorna var nog skapligt trötta på mig och allt mitt bökande fram o tillbaka med slangar, syrgas m.m som skulle kopplas ut varje gång jag skulle på toan.
Sedan fick jag den berömda blåsflaskan, denna hade jag hört talats om av sjukgymnasten på inskrivningen.
Var mkt mkt duktig från första stund och tills jag åkte hem att blåsa i denna 1 gång i timmen 10 ggr.
Kl hann bli 21 innan jag fick komma upp på avd 10 igen så allt tog en jäkla tid och operationen hade oxå tydligen dragit ut på tiden fick Mr T reda på men varför visste han inte riktigt eller hade fått besked om bara att allt hade gått mkt BRA och det är ju huvudsaken.
Så upp på avd 10 kom jag och jag FICK ETT EGET RUM, RUM NR 27!!!!!
HURRA SOM FAN NR 2 IDAG KAN JA SÄGA....SÅ VÄRT!!!
Sköterskor kom och pysslade om mig och satt in lite syrgas under natten.
Fick smärtstillande och vinkade av Mr T som behövde hem och sova och käka.
Dock så fortsatte jag även hela natten att kissa minst 1 gång i timmen så tur som fan var ju att jag hade eget rum och slapp och störa 3 andra som man annars hade delat rum med.
Jag klarade mig helt själv och jag var jävligt mobil, tack o lov!!
Försökte sova så gott jag kunde, jag var ju helt slut men ack så kissnödig hela hela tiden.
Så detta var allt om denna dag.
*
Sedan vill jag passa på att TACKA min UNDERBARA VÄN G
för att du passade Mia de dagar som behövdes.
&
TACK goa/snälla Mr T för all den hjälp jag fått.
*
Jag är oxå oerhört tacksam över att jag fick träffa Dr Per innan operatioen på morgonen, att jag fick så fina,lugna och trygga personer som tog hand om mig inne på operationen.
Mera om mina övriga dagar m.m i nästkommande inlägg.
LOVE
fr lillamagsäcks Mallan
Låter helt underbart det du gått igenom! Längtar tills det är min tur nu snart.
Ja jag lägger ut det inlägget i morgon :)
Ja det gör riktigt jäkla ont :( suck. ska försöka sova nu! kram
Jag orkade :), så klart! Även om man kanske eg inte skulle, men det är som om jag inte styr själv över mitt handlande när det gäller det här med op:en. Hallå, hur lät det då?! Visst gör jag det, men jag hade ju en fått en föraning om att det liksom inte var något hemskt i din op-berättelse.
Så som du berättat vill jag också ha det! Men jag vet hur jag är den dagen jag skall opereras. För att inte tala om när jag skall åka iväg. Jag vete sjutton om jag vågar åka o lämna sonen på skolan, för jag kommer väl att storgråta. Känslig, jag?! Å inte då ;). Bara lite hihi. Kommer att vara i tårar hela tiden innan op på tisdagen, det vet jag. Bin there, done that.
Men det låter som om du iaf har en positiv op-upplevelse, o det är ju jätteskönt. O så pigg med en gång nästan! Hallå, hur klarade du det? O som sagt, snacka om de måste varit trött på dig med allt ditt springande hihi. Men det är då man får trösta sig med att de har ju iaf betalt för det ;).
O vad skönt med enkelrum. Hade du det hela tiden?
Jag följer din story med stort intresse :).
Kram
Imsavimsa
å så bra det har gått! det är bara två veckor kvar för mej nu... nu känns det som att det är nära!
men du fick ingen kateter på sjukhuset? det har jag förstått att dom installerar när man är nedsövd? vilka roliga bilder också! hoppas jag är lika glad som dej efter operationen! :) kram
Är nu ännu mer glad för att jag fullständigt försvann när de gav mig lugnande på rummmet :) Hade inte velat se operationssalen... Tyvärr fick jag inget eget rum utan det delade jag med en tjej från Iran eller Irak som inte kunde någon engelska. Hennes man var där hela dagarna och de pratade något konstigt språk. Inte alls kul. Jag låg ju på sjukhuset i 6 dagar också. Skönt att det är över! Nu kommer allt bara bli bättre för dig! Kram
Tjing tack för titten i min blogg,sonen fick ju lite ont men det är värre med min dotter,hon har riktigt ont fortfarande,i morgon tisdag ska hon på magnetröntgen och den 19 okt. får hon svaret. Skönt att du kom hem och vid liv,nervositeten känner jag igen till 100 % så där orolig brukar jag med vara. Ju mer rädd man är ju längre in kryper blodådrorna det är därför dom inte "hittar" några hos dig, jag är likadan.
Det är tre veckor kvar drygt nu men ännu har jag ej fått någon kallelse, ska jaga dom lite senare idag och höra vad som hänt.Danderyds sjukhus hade ju lite strul med en del saker och behöver ställa in operationer, kanske min också är framflyttad??
Har varit nattuggla denna natt och ej sovit, nu ska jag väcka sonen som ska iväg till skolan.
Ha en underbar dag.
// Ewa
Riktigt spännande att få läsa om andras operationer. Har du lust kan du läsa min om du vill i min viktblogg. http://alexandraochlukasmamma.blogg.se/minvikt
Erika-> Det ÄR underbart! Tack för inlägget om modifast glassen. :)
Imsavimsa-> Hahhaa stor ELOGE till dig som orkade läsa. :)) Ja jag hade eget rum hela tiden, såååå lycko jag kände mig över det kan jag tala om. Förstår helt och fullt ut din oro och din känslighet. Herregud det är helt naturligt tjejen.Jag är likadan där. Hoppas du har någon att hålla i handen under denna dag då du skall in på op. Det hjälper ju inte hela tiden men är ändå ett stöd liksom. Ja du.. hur ja kna vara så pigg är ett mirakel men jag tror mkt på att röra på sig direkt efteråt och vara ute i friska luften. Jag mår oförskämt bra kan jag tala om.
Kram M
Fröken fetto-> Ja det börjar dra ihop sig för dig nu. NIX jag fick ingen kateter, kanske för jag emotsatt mjig det som fan men det brukar ju de strunta i oftast men jag blev ombedd att kissa innan jag gick med narkossköterskan in på op salen och det var liksom that´s it. Jag var dock tacskam över att slippa kateter men visst....det var jobbigt som fan att springa o så som jag gjorde men tack vare det så tror jag oxå att jag har kommit tillbaka o blivit så fysikt så fort. För uppe på benen var jag jävligt snabbt. :)
LENA-> fy va trist det där me ditt rum, ja ibland har man lite mera otur me vissa saker. Lite läskigt var det allt att gå in på op salen men som sagt det var tur ja hade den mängd stesso i kroppen som jag hade.:) Kram
EWA-> Håller tummarna för din dotter att hon får ett positivt besked. Ja exakt blodådrorna liksom bara försvinner så fort de börjar med mig o ska sticka o karva i mig. Det är så jävla typiskt.Jag försöker verkl att slappna av men det går fan inte så bra. Har du inte fått din kallelse till operatioen el inskrivningen? varför har det varit strul på Danderyd på detta sätt?
KRAM M
TEZZAN-> Sjävklart tjejen har jag kollat in din viktblogg. Gud vikken resa du gjort. Längtar tills jag verkl ser skillanden jag med inte bara på vågen o en massa siffor utan även på foto vis oxå.
